Tempel i all ära. Ibland krävs det mer profana nöjen – bowling till exempel. Luang Prabangs “bao ling” bana fick således finbesök av Mattssons idag.
/M


Tempel i all ära. Ibland krävs det mer profana nöjen – bowling till exempel. Luang Prabangs “bao ling” bana fick således finbesök av Mattssons idag.
/M
– Same, same? Damen i fruktståndet på nattmarknaden ser frågande ut och pekar på Gustav och Ivar. – Yes, same, same, svarar jag. Hon drar lite i en av Gustavs lockar och ser tveksam ut. – Same, same – both boys, bedyrar jag. Hon verkar fortfarande inte riktigt tro på mig. Helt plötsligt utan förvarning drar hon ner shortsen på Ivar för att kontrollera vad som finns därunder. Hon ser nöjd ut – nu förstår hon att båda är pojkar. Ivar ser lite paff ut men tar det med fattning. Han får två bananer och fem litchis som plåster på såret (som han snabbt skänker bort till Gustav).
Chokladcroissanter, bagels, caffe latte, espresso…
Vi firar att vi äntligen är framme i Luang Prabang med en lyxfrukost på ett elegant café. Väldigt härligt!
Vilken stad! Fransk kolonial charm blandat med orientalisk mystik.
Klockan är fem på morgonen. Ingen idé att försöka sova mer – det blir inte svalare än så här. Rummet vi bokade hade förvisso en fläkt men ingen hade talat om för oss att generatorn som förser hela byn med el stängs av under natten.
Vi befinner oss i Pak Beng, en byhåla som existerar för att den ligger halvvägs på Mekongfloden mellan thailändska gränsen och Luang Prabang i norra Laos. Vi kom hit igår kväll efter att ha åkt på en överfull flodbåt sittandes på smala träbritsar i åtta timmar. Strax ska vi kliva på igen för åtta timmar till… Ella, Ivar och Gustav sköter sig exemplariskt och får mycket uppmärksamhet av medpassagerarna (chips, coca cola, klubbor och mystisk nudelsoppa på burk hjälper till för att hålla humöret uppe).
– Har Mikael byggt den här bussen? undrar Ivar när vi kliver på en Volvobuss i Chiang Rai med destination gränsstaden Chiang Khong. Knappast. Den här bussen är minst 40 år gammal (en sån där med motorblocket mitt inne bussen); ”luftkonditioneringen” består av 4 bordsfläktar som är fastskruvade i taket (ingen fungerar) samt att alla dörrar och fönster är öppna under hela resan. Perfekt med 37 grader i skuggan. Biljettpris: 15 kr/vuxen, 5 kr/barn. Rena fyndet!
I Chiang Kong åker vi tuk-tuk ner till ”hamnen” (en lerig sluttning ner till Mekongfloden) och tar en ca 1 meter bred båt över floden till Huay Xai i Laos.
Incheckning på hotellet – alla längtar efter en kall dusch – men tyvärr – kallvattnet är avstängt – det finns bara skållhett vatten kvar.
Det känns som att vår resa äntligen har börjat på riktigt!
Freakshow? Ja snudd på. Besöket hos ”long neck” folket var spännande och intressant men kändes inte helt genuint. Vi betalade inträde, blev lotsade runt, fick se uppträdanden och förväntades köpa souvenirer. Hur som helst var det fascinerande.
Nintendo i all ära, men när det verkligen gäller är det kottar, pinnar och andra av naturens element som gäller. I alla fall om det inte finns ngn el. Det finns ju andra vattenfall (ursäkta..).
Som vanligt var det Ella och Ivar som fixade de sociala kontakterna när vi idag vandrade mellan olika bergsbyar. Kändes dock skönt att komma tillbaka till civilisationen på eftermiddagen.
Och elefantridning blev det. Först longtail-båt uppströms och sen på två elefanter rätt upp i bergen. Elefanterna balanserade på smala bergstigar och vi klamrade oss krampaktigt fast. Hade verkligen Ellas och Ivars elefantförare koll på “sin” elefant? Skrek han inte lite nervöst? Trumpetade inte elefanten lite väl ofta och irriterat? Får transportelefanter spruta vatten över sina passagerare i tid och otid?
I bergen övernattade vi hos ”Lahu”-folket i en liten, liten bergsby. Inte bekvämt. En tårta hade transporterats med från Chiang Rai och avnjöts efter middag av en trött men glad sex-åring.
Det talas om att en frisör i Laos ska få gå loss med saxen… Djupt tragiskt på så rara lockar säger hans mor.
På bussen till Chiang Rai finns det mycket att avhandla:
-Mamma, kan du göra en snigel med dina fingrar?
-Mamma, vet du att man inte får slänga bilbatterier i skogen?
-Mamma, när jag köper en racermotorcykel, vilken färg vill du ha på din hjälm? Du kan få en orange, röd och grön med grått på om du vill. Visst blir det snyggt?
-Mamma, kan du den där sången med “fyra hål”och “råttan
/M