Vi fortsätter vår studie av exotiska chipssmaker: “India’s Magic Masala”, “Spanish Tomato Tango”, “India’s Lime ‘n’ Masala Masti”, “Masala Dhom”, “Chat Chaska”… Med undantag av “Spanish Tomato Tango” som smakar ketchup, är alla ruggigt starka.
Browsing Posts in Indien – 2010
PERIYAR: Vi är på elefantridning i djungeln när “Maria” plötsligt stannar för att bajsa och kissa mitt på stigen. Ingen tycker att det är underligt alls Varför?
(Svar: För att det är en av elefanterna som heter “Maria” såklart!)
PERIYAR: Någon pekar upphetsat mot land. 50 indier i flytväst ställer sig upp och börjar fotografera frenetiskt. Är det en tiger? Eller en elefanthjord?
Vi är på safari i Periyar National Park – en av Keralas mest populära turistattraktioner. Fyra båtar med 50-100 indier (och några utlänningar) på varje båt cirklar runt i dammen mitt i nationalparken.
Sista gången någon såg en tiger var för fem år sedan. Det lär även finnas elefanter. Vi säg en på bild vid ingången. Och två fåglar (på riktigt!). Och en hjort – tror vi. Vid senaste cykelturen i Nackareservatet såg vi dubbelt så många. Och i oktober simmade en älg förbi vår lägenhet i Hammarby Sjöstad.
Men det var en intressant upplevelse ändå!
KUMILY: Detta är vad jag kallar för en bananaffär.
Den här spindeln (lika stor som Ellas hand) hängde utanför vårt sovrumsfönster i morse när vi vaknade… Godmorgon spindeln!
VAGAMON – Kurisumala Ashram: I västra Ghatsbergens högst belägna by finns ett katolskt Ashram. Vi smög försiktigt in och var med på kvällsbönen, slog upp sidan 952 i boken ”Daily Prayers for Asian Churches”, och började tillsammans med ett 30-tal munkar och nunnor, recitera. 55 minuter senare önskade jag att man möjligen skulle få använda fler än två tonlägen. Då hade jag kanske övervägt ett liv som munk. Nu får det vara.
TEEKOY: Våra värdar på “Vanilla County Homestay” är oroliga att vi ska bli uttråkade. Det är full rush hela tiden, från morgon till kväll: Gummi- och kryddodlingarna ska beskådas, det ska badas i vattenfall, skolor och ashram ska besökas… vill vi kanske också hinna med ett teplantage? Och vill vi inte åka och titta på solnedgången? Utöver aktiviteterna matas vi fullproppade av goda kerala-specialiteter till frukost, lunch och middag. Så fort tallriken börjar se lite tom ut kommer någon och fyller på med mera mat. Då äter man ju snällt upp, men se det ska man inte göra för då öser de på ännu mera mat, det tar helt enkelt inte slut…
(Allt ingår, så ju mer vi gör och äter – desto mer valuta för pengarna…)
Fast det enda man egentligen vill är sitta i deras trädgård och ta det lugnt och duscha, duscha, duscha i den sköna, lyxiga, fräscha duschen – den solklart bästa duschen sedan vi kom till Indien!
TEEKOY: Efter att ha sett 800 m för ”junior boys”, 400 m för ”junior girls” och fyra 60-meterslopp för sjuåringar kunde inte Ivar hålla sig längre – han ville också tävla. Vi var på ett besök på en skola höööögt uppe i Western Ghats som råkade ha idrottsdag. De snabbaste sjuåringarna ställde mangrant upp. Alla barfota, så även Ivar.
Efter Ivars succé sprang även Ella. Efter målgången ställde hon till med viss kalabalik då hon tappade sjalen som hon knutit runt benen som en kjol – att springa i shorts går inte för sig i Kerela.
COCHIN:
Ella och Ivar diskuterar Kerala jämfört med Rajastan:
– Det är mysigare här,
– Det är mycket lättare i trafiken,
– Det är inte lika många människor,
– Och inte lika många kor och kameler och åsnor,
– Det är inte lika stökigt här,
– Och inte så många som vill känna på en hela tiden och dra en i kinden,
Det är väl precis därför Kerala kallas för “Indien light”
En gata i Cochin:
En gata i Jaipur:
(OK, jag erkänner att det går att hitta mer trafikerade gator även i Cochin än den på fotot ovan)
