Middag på stranden i små bambuhyddsrestauranger. Med knappt mer än en kokplatta och några kastruller tar det lite tid, men vi har ingen tid att passa… Bara solnedgången förstås.
Browsing Posts in Burma – 2012
Den vänliga fruktförsäljerskan ser faktiskt ganska skräckinjagande ut i sitt thanakhamålade ansikte och jättelika kniv som hon balanserar ovanpå huvudet i fruktkorgen. Tror inte att det är hennes avsikt. Hon vinkar väldigt snällt varje gång hon ser oss.
Paradiset övergår till lite mer lokal verklighet någon kilometer söderut. Ett fiskeläge med tillhörande by och folkliv.
Mamma, jag kan skriva “ananas”! Gustav är helnöjd med sitt verk.
Stackars Per-Ola går runt med sin ipad och letar efter wifi bakom varendaste palm. Det går inte bra. Ngapali beach är ett ouppkopplat paradis. Vi slåss om en bok istället för att surfa.
“Detta är paradiset” utbrister Ella efter att just ha kommit till Ngapali Beach. Än så länge lyckligt orört och nästan öde. Får se hur det ser ut om några år…
Man reser inte till Burma för chipsens skull i alla fall. Korv-, bläckfisk- och duriansmak har vi hittat. Men man kan ju alltid skölja ner dem med en “Star Cola”. Vem vet, det kanske är en riktig höjdarkombo?
Så otroligt söta nunnenoviser ute på sin dagliga risinsamlingsrunda i Nyangshwe. Som små karameller. De sjöng så fint och man ville nästan ta med sig dem hem.
“Har deras mamma sagt att de får åka båt utan flytvästar? Har de smitit? Ska de fiska? Men varför har de ingen håv?” Gustav funderar mycket när han ser några barn som knappt är äldre än han själv i en båt utan vuxet sällskap (och utan flytväst!).
