Mattsson här & där

– När jag blir president ska jag bestämma att ingen ska få kriga, säger Ella.
– Och ingen ska få döda barn, tillägger Ivar.
Besöket på krigsmuseet i Saigon gjorde stort intryck.

Det har inte blivit så värst mycket pulkaåkning de senaste åren.
Så vi kompenserade med att åka på några hårda plastlappar nerför Mui nes sanddynor. Men det blev inget riktig glid dessvärre.
– Det är roligare att åka på snö, konstaterade Ella.

För bråkiga vågor? För bråkig bräda? Eller möjligen för bråkig karl?
Därom tvista de lärde. Bilderna från Mui ne.
/M

Gräsmatta, strand, pool. Vi gillar Mui ne även om vi knappast har lämnat resorten. Ella och Ivar badar, hjular, står på händer och hoppar hopprep. Gus badar och springer runt och undersöker. Allra roligast är några vattentunnor.

Jag har en hel liten uppsättning vid det här laget. De ser ut som små parfymflaskor men är faktiskt ögondroppar. Är det bara jag som inte tycker de ser riktigt medicinskt vederhäftiga ut?
/M

Ibland när vi är på restaurang funderar vi på hur det skulle vara om det var tvärtom:
En vietnamesisk familj stormar in på en vanlig svensk restaurang. Allt är lite lätt kaotiskt och de beställer in lite smått och gott från menyn; t ex köttbullar med lingonsylt, gravad lax, kalops, och pannkakor med hallonsylt. När maten kommer hugger de vällustigt in på de olika rätterna: Pannkakan doppas i gravlaxsåsen, hallonsylten blandas i kalopsen, laxen avnjuts med lingonsylt osv. De tömmer faten och berömmer sedan kocken ivrigt: – Jättegott det här!
Bara en tanke… kan det vara så vi uppfattas? Troligen.
(Det har hänt mer än en gång att någon vänlig servitör försynt har påpekat att vi dippar fel mat i fel sås…)
/M

En härlig båtutflykt till öarna utanför Nha Trang hade vi tänkt oss. Tillsammans med en trevlig vietnamesisk medelklassfamilj som “raggade upp” oss i hamnen och undrade om vi inte ville dela bår åkte vi iväg fulla av förväntan.
Vid första ön som vi blev avsläppta på började eländet: Först avtvingades vi ett inträde för att gå iland, sen fick vi betala för att få sitta vid ett bord (vi hade tänkt äta lunch men man fick betala för att få sitta vid bordet ändå) öch sen skulle de ha betalt för toaletten. Deras lunchpriser fick Östermalmshallen att framstå som ett budgetparadis. Allt detta hade kanske gått att smälta om det inte vore för att stället var skräpigt och slitet. Vi åkte därifrån kvickt. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse utan resten av dagen fortsatte på samma sätt…
Det var vackert – men tyvärr – så här lockar man inte hit turister.

Dagen avslutades lyckligtvis på ett bra sätt – med en härlig middag på “Da Fernando” med en en tvättäkta Fernando vid grytorna och supergod italiensk mat och en tiramisú som kanske rentav av var godare än vår egna.

Kritvita stränder och turkost kristallklart vatten.
Vi tillbringade större delen av dagen på det glammigaste beachstället i Nha Trang och vimlade runt bland silikonbröst, paljettbikinis, friserade småhundar och karlar i tangakalsonger. Det skulle kunna vara vilken jetset-playa som helst i världen.
Mest imponerad blev jag av damen bredvid oss som hyrde en egen solstol till hunden (själva snålade vi och delade två solstolar på fem personer). Men, såklart jycken ska ha en egen solstol, fattas bara annat!
Underbart – men passar inte riktigt oss.
/M

Är det inte Ella och Ivar som hänger där uppe i luften? Är inte de för små för sånt? Borde det inte finnas lagar på det?