Mattsson här & där

Ibland när vi är på restaurang funderar vi på hur det skulle vara om det var tvärtom:
En vietnamesisk familj stormar in på en vanlig svensk restaurang. Allt är lite lätt kaotiskt och de beställer in lite smått och gott från menyn; t ex köttbullar med lingonsylt, gravad lax, kalops, och pannkakor med hallonsylt. När maten kommer hugger de vällustigt in på de olika rätterna: Pannkakan doppas i gravlaxsåsen, hallonsylten blandas i kalopsen, laxen avnjuts med lingonsylt osv. De tömmer faten och berömmer sedan kocken ivrigt: – Jättegott det här!
Bara en tanke… kan det vara så vi uppfattas? Troligen.
(Det har hänt mer än en gång att någon vänlig servitör försynt har påpekat att vi dippar fel mat i fel sås…)
/M

En härlig båtutflykt till öarna utanför Nha Trang hade vi tänkt oss. Tillsammans med en trevlig vietnamesisk medelklassfamilj som “raggade upp” oss i hamnen och undrade om vi inte ville dela bår åkte vi iväg fulla av förväntan.
Vid första ön som vi blev avsläppta på började eländet: Först avtvingades vi ett inträde för att gå iland, sen fick vi betala för att få sitta vid ett bord (vi hade tänkt äta lunch men man fick betala för att få sitta vid bordet ändå) öch sen skulle de ha betalt för toaletten. Deras lunchpriser fick Östermalmshallen att framstå som ett budgetparadis. Allt detta hade kanske gått att smälta om det inte vore för att stället var skräpigt och slitet. Vi åkte därifrån kvickt. Tyvärr var det inte en engångsföreteelse utan resten av dagen fortsatte på samma sätt…
Det var vackert – men tyvärr – så här lockar man inte hit turister.

Dagen avslutades lyckligtvis på ett bra sätt – med en härlig middag på “Da Fernando” med en en tvättäkta Fernando vid grytorna och supergod italiensk mat och en tiramisú som kanske rentav av var godare än vår egna.

Kritvita stränder och turkost kristallklart vatten.
Vi tillbringade större delen av dagen på det glammigaste beachstället i Nha Trang och vimlade runt bland silikonbröst, paljettbikinis, friserade småhundar och karlar i tangakalsonger. Det skulle kunna vara vilken jetset-playa som helst i världen.
Mest imponerad blev jag av damen bredvid oss som hyrde en egen solstol till hunden (själva snålade vi och delade två solstolar på fem personer). Men, såklart jycken ska ha en egen solstol, fattas bara annat!
Underbart – men passar inte riktigt oss.
/M

Är det inte Ella och Ivar som hänger där uppe i luften? Är inte de för små för sånt? Borde det inte finnas lagar på det?

För en månad hade vi aldrig hört talas om Hoi An.
Nu har staden solklart seglat upp som en klar toppfavorit bland städer vi har besökt på vår resa Superfin strand, prisvärt boende och godaste maten hittills på vår resa. Som grädde på moset lyckades vi tajma in “Full Moon Festival” då den gamla stadskärnan stängs av för trafik och endast lanternor får lysa upp gator och hus. Otroligt stämningsfullt. Inte undra på att staden finns med på UNESCOs världsarvslista!

Man känner sig ganska fånig och turistig när man blir omkringkörd på en “cyclo” – cykeltaxi – med sin kamera i högsta hugg, men det får man tåla. Vi är ju faktiskt turister!

Vi tänkte att det kunde vara nyttigt att få veta lite mer om Vietnamkriget. Vi hyrde därför en chaufför och en guide och begav oss till den “demilitariserade zonen” norr om Hue, som var gränsen mellan Nord- och Sydvietnam och ett av de mest krigsdrabbade områdena i hela Vietnam. Guiden berättade att det än idag kan explodera bomber och minor som finns kvar från kriget om man lämnar allfartsvägarna. Ella och Ivar blev förskräckta: Plötsligt såg de bomber under varendaste buske!
Vi besökte bl a de underjordiska Vinh Moc-tunnlarna där folket i byarna gömde sig under flygattackerna. Det var mörkt, lerigt och halt och ganska ofattbart att det bodde folk därinne under långa perioder.

OBS! Notera glorian som lyser runt Maria och Gustav. Det är för att de är väldigt goda och snälla dagarna i ända. (Alternativt har Maria blivit radioaktiv av alla mystiska allergimediciner hon knaprar i sig)

Hel familj säljes till högstbjudande:
1 st 43-årig man med sömnbrist. Stort espressobehov.
1 st allergisk fru med rinnande ögon och skoskav.
1 st 8-årig dotter med skadad tå och stark egen vilja. Läxskygg.
1 st 6-årig son utan synliga skavanker. Mycket svårstyrd.
1 st 1,5-årig son med jack och två stygn i huvudet. I övrigt gott skick. Bångstyrig och krånglig.
Finnes för avhämtning i Hue, Vietnam.
OBS! säljes endast som paket.

– Idag ska vi titta på en död gubbe, bada och sen gå på dockteater, summerar Ella.
Vi börjar med den döda gubben, Ho Chi Minh. Beväpnade, uniformerade soldater med bister uppsyn följer oss noga med blicken. Det gäller att uppföra sig värdigt i närheten av Vietnams nationalhelgon. Barnen får gå på en egen ramp runt kistan och även Gustav lotsas in på den rampen av en nitisk vakt. Helfestligt tycker han. Och börjar springa och tjoa på ett totalt opassande sätt. Han fångas upp av en soldat och förs ut ur rummet för att avhämtas kort senare av två förlägna föräldrar. Vi tyckte oss dock skymta en glimt av ett litet leende hos soldaten…
Badet på ett halvförfallet äventyrsbad och vattendockteatern på kvällen klarade vi däremot av galant!

10-rätters måltider vid vitdukade bord, glänsande inredning i teak och mässing, drinkar på övre däck i solnedgång, grottbesök, kajakutflykt, bad i Sydkinesiska sjön. Men det som imponerade mest på Ella och Ivar på vår tvådagars lyxkryssning i Halong Bay var karaoke-maskinen: De och delar av besättningen skrålade på kapp halva kvällen. Abba-låtarna satt som ett smäck (tack “Mamma Mia”). Halong Bay var f ö fantastiskt vackert – en skärgård bestående av över 1000 kalkstensöar och sedan 1994 ett världskulturarv.

PS. Vi blev uppgraderade till en mycket snajdigare båt än vad vi egentligen hade betalt för – ibland har man flyt! Man undrar vad de andra fullprisbetalande tänkte när vi stormade in?