Mattsson här & där

COCHIN: Vi kan alla enas: Ibland behöver man en currypaus. Och vad kan då passa bättre än den supersmarriga chokladkakan på “Kachi Art café”? Mums.

COCHIN: Mattancherry Palace. 2 farbröder säljer inträdesbiljetter tryckta på tjockt glansigt papper. Inträdet är 5 rupees per vuxen, dvs 83 öre. Barnen går in gratis. Det kan inte vara lönsamt, inte ens i Indien.

Efter två veckor på paradisstränder i Goa kändes Cherai Beach utanför Cochin inte fullt lika paradisisk. Själva strandremsan var väldigt smal. Men, resan dit var spännande: Först bilfärja över till Vypeen Island  och därefter en skakig rickshawfärd i drygt en halvtimma. Och det ryktas att vi blev sedda på färjeläget av några gamla bekanta från Zambia. Vi vet inte riktigt hur och när och varför.

COCHIN: Just här, vid färjeterminalens biljettlucka, får man inte spotta. Skylten finns väl på förekommen anledning kan man gissa. Undrar varför folk så gärna vill spotta just där?

COCHIN:

Steg 1: Man går till fiskståndet vid hamnen och väljer ut de fiskar man tycker ser goda ut.

Steg 2: Man (Per-Ola) prutar så att 8/9-delar av sällskapet skäms ögona ur sig.

Steg 3: Man tar med sig fisken till en av de små restaurangerna vid hamnen.

Steg 4: Man (Per-Ola) diskuterar hur mycket det ska kosta att tillreda fisken Övriga i sällskapet håller för öronen och låtsas som det regnar (det kommer faktiskt några droppar på riktigt så det går ganska lätt…)

Steg 5: Fisken och övriga tilbehör (pommes frites) tillreds.

Steg 6: Middagen är serverad – och smakar faktiskt riktigt, riktigt bra!

(Det bör i rättvisans namn tilläggas att Per-Ola gjorde rätt, för trots massiv prutning blev middagen ovanligt dyr)

COCHIN: Nu börjar det likna en familj tycker indierna när vi numera är 9 personer i resesällskapet. Och 9 personer får självfallet lätt plats i en rickshaw. No problem.

(Vi ägnade dagen åt sightseeing i Cochin men tog faktiskt två rickshaws till slut om sanningen ska fram…)

COCHIN:

Tankar kring15-timmars nattåget i lägsta klass från Goa till Kerala:

Gustav: Jätteroligt att sova högt uppe!

Ella: Intressant att få uppleva men inte så kul.

Per-Ola: Tja, bättre än väntat, toaletterna var inte värre än pissoaren på Råsunda.

Maria: Apropå toaletterna – “Jag kräks” – fick hålla sig i 15 timmar… (Sen råkade hon nästan i slagsmål med några indiskor som försökte tränga sig före i toalettkön på Cochins tågstation.)

Pia: Smutsigt! 2 kackerlackor uppe i britsen. För första gången i vinter uppskattar jag SJ!

Petter: Fult, men jag sov bra.

Ivar: Spännande, men inte så fräscht.

Alla kan i alla fall enas om att det var otroligt skönt att komma fram och att det var en intressant upplevelse.

Här sitter vi och väntar på tåget, mer än en timma försent, och ingen vet när eller från vilken perrong det ska avgå…

Nu är vi på tåget… skönt, men det är lortigt och inte ens 20 våtservetter kan få britsen ren. Vi sover skavföttes för att slippa dela på oss – vi har lyckats få några utspridda platser men ingen vill sova själv.