Idag beskådade vi det mest kända och enligt många det vackraste templet i hela Laos – Wat Xiang Thong från 1500-talet. Vid templet blev Gustav kompis med en ung munk.
Ella och Ivar blev vänskapliga med ett laotiskt äldre par och fick hjälpa dem att offra pengar i kärl till noviserna.
(Det var någon slags invigningsceremoni för nya munknoviser)
Jag och Per-Ola förlitar oss numera helt på våra barn att sköta de sociala kontakterna med värdnationen. Det är de som vet hur man säger tack och hej och annat viktigt på lao.
(Vi tar fortfarande ansvar för logistiken, så vi är inte helt sysslolösa)