LAKE KARIBA: I brist på ett riktigt hav åkte vi ibland till Karibasjön tillsammans med kompisar och hyrde en båt – en ganska lyxig sådan där såväl kapten, alla måltider och kock ingick i priset. 

Båten hade en liten motorbåt på släp som vi lånade ett antal gånger för att på egen hand bege oss ut på äventyr i vikar och kanaler. Tack vare att båten var liten kunde man komma väldigt nära elefanter och bufflar som kommit ner till vattnet för att dricka.  Det enda man inte vill komma riktigt nära är flodhästar. Efter att ha passerat en flock flodhästar som svalkade sig i vattnet på behörigt avstånd slutade plötsligt motorn att fungera. Några åror fanns naturligtvis inte i den lilla båten. Vinden och strömmen förde oss sakta men säkert mot flodhästarna som nu verkade vara dubbelt så många. För att markera revir vände de sig mot oss och öppnade sina käftar. Vad gör vi nu? Det som tog oss ur vår något prekära situation var dock ett träd, ett dött träd… Karibasjön är egentligen en konstgjord damm och nära “kusten” står fortfarande döda skelettliknande träd kvar till hälften under vatten. 15 meter från flodhästarna stod ett sånt dött träd och till detta lyckades vi med gemensamma krafter paddla med händerna. När vi väl var säkra på att vinden inte skulle föra oss närmare flodhästarna kunde vi lokalisera felet med motorn och ta oss tillbaka till husbåten där frukost väntade.