Mattsson här & där

Nintendo i all ära, men när det verkligen gäller är det kottar, pinnar och andra av naturens element som gäller. I alla fall om det inte finns ngn el. Det finns ju andra vattenfall (ursäkta..).
Som vanligt var det Ella och Ivar som fixade de sociala kontakterna när vi idag vandrade mellan olika bergsbyar. Kändes dock skönt att komma tillbaka till civilisationen på eftermiddagen.

Och elefantridning blev det. Först longtail-båt uppströms och sen på två elefanter rätt upp i bergen. Elefanterna balanserade på smala bergstigar och vi klamrade oss krampaktigt fast. Hade verkligen Ellas och Ivars elefantförare koll på “sin” elefant? Skrek han inte lite nervöst? Trumpetade inte elefanten lite väl ofta och irriterat? Får transportelefanter spruta vatten över sina passagerare i tid och otid?
I bergen övernattade vi hos ”Lahu”-folket i en liten, liten bergsby. Inte bekvämt. En tårta hade transporterats med från Chiang Rai och avnjöts efter middag av en trött men glad sex-åring.

Det talas om att en frisör i Laos ska få gå loss med saxen… Djupt tragiskt på så rara lockar säger hans mor.

På bussen till Chiang Rai finns det mycket att avhandla:
-Mamma, kan du göra en snigel med dina fingrar?
-Mamma, vet du att man inte får slänga bilbatterier i skogen?
-Mamma, när jag köper en racermotorcykel, vilken färg vill du ha på din hjälm? Du kan få en orange, röd och grön med grått på om du vill. Visst blir det snyggt?
-Mamma, kan du den där sången med “fyra hål”och “råttan
/M

Vem som triggade vem är oklart, men det slutade i alla fall med att vi alla (utom Gus) provsmakade varsin friterad gräshoppa. Urk och blä tyckte vissa, andra tyckte att det knastrade härligt i tänderna.

05:00: WAKE UP! Bangkok! Wake Up! Lysrörsbelysningen tänds. Vi slängs ut från bussen och vet inte ens var vi är. Några prostituerade transvestiter hänger i ett gathörn. Till slut kommer några andra turister som inte ser lika vilsna ut – de vet som tur är vägen till Khao San Road.
Per-Ola, Ella, Ivar och Gus är modiga: De går ut på äventyr, slår följe med ett antal buddistmunkar, hamnar i ett tempel och lyssnar på 50 hummande munkar. Maria checkar in på ett sunkigt hotell ett par timmar och sover.

IIIiiiiiiiiiiiiaaaaaaAAAAAAOOOOO!!! Någon häller en hink iskallt vatten över min rygg. En annan håller fast mig och smetar in mitt ansikte med en vit geggig sörja. Det är Songkran – thailändskt nyår – och det är ingen nåd – ingen kommer undan, inte ens Gustav. Det är vattenkrig!
Songkran firas överallt utomhus med att man sprutar vatten på allt och alla. Man smetar även in varandra med vit färg (talk). Att bli målad vit betyder lycka, att få vatten på sig betyder att man blir ren till det nya året. Efter dagens drabbning borde vi alltså bli såväl lyckliga som rena. Inte mig emot!

Stor lokal sjözigenarfest 20 meter bakom vår resort. Inget lämnades åt slumpen… Ljudanläggningen testades redan klockan halv sex på morgonen. Den funkade! Väggarna i vår bungalow skallrade. Sen kom lastbilarna med öl… Sen började det regna! Hela dagen. Men festen fortsatte ändå med musik på högsta volym och något förfriskade thailändska män som vinglade runt på stranden. Hela dagen blev en lång väntan på att deras fest skulle ta slut vilket den lyckligtvis gjorde 12 timmar senare.
/M

Mentalt var vi hemma igen på Parkgatan. Eiraskolan med gamla dagiskompisar. Handla på Daglivs Klippet. Hänga i Kronis. Så kommer plötsligt besked om att Ella och Ivar har fått plats på den tvåspråkiga verksamheten på Vittraskolan i Sjöstaden. Suck. Då måste vi tänka om. Hammarby Sjöstad. Alla verkar trivas så bra där. Kan vi också trivas där?
Det måste ha varit lättare i den gamla DDR-staten då man inte gavs några valmöjligheter.
/M