Stackars Per-Ola går runt med sin ipad och letar efter wifi bakom varendaste palm. Det går inte bra. Ngapali beach är ett ouppkopplat paradis. Vi slåss om en bok istället för att surfa.
“Detta är paradiset” utbrister Ella efter att just ha kommit till Ngapali Beach. Än så länge lyckligt orört och nästan öde. Får se hur det ser ut om några år…
Man reser inte till Burma för chipsens skull i alla fall. Korv-, bläckfisk- och duriansmak har vi hittat. Men man kan ju alltid skölja ner dem med en “Star Cola”. Vem vet, det kanske är en riktig höjdarkombo?
Så otroligt söta nunnenoviser ute på sin dagliga risinsamlingsrunda i Nyangshwe. Som små karameller. De sjöng så fint och man ville nästan ta med sig dem hem.
“Har deras mamma sagt att de får åka båt utan flytvästar? Har de smitit? Ska de fiska? Men varför har de ingen håv?” Gustav funderar mycket när han ser några barn som knappt är äldre än han själv i en båt utan vuxet sällskap (och utan flytväst!).
Okej. Du som tycker du har hyfsat balanssinne – testa detta: Ställ dig upp längst bak i en smal lång båt. På ett ben. Börja sedan paddla dig fram med en åra med andra benet. Dra samtidigt upp ett nät med händerna. Tycks var lika naturligt runt Inle Lake som det är för oss att cykla.
En lyckad båtutflykt. Allt flyter eller är byggt på vattnet. Marknader, tempel, grönsaksodlingar. Till och med vårt hotell.
Flygolycka i Burma Usch. Det förklarar varför vi plötsligt var tvungna att vända om om flyga till Mandalay i stället. Och varför vi inte fick veta nånting. Ett annat flygplan hade tydligen kraschat vid inflygningen till den flygplats vi var på väg till. Ingen rolig läsning. www.nydailynews.com.
Det var en lång resa till Inle Lake men väl värt besväret (3 flygförsök, minibuss, båt)! Precis lika vackert som guideböckerna beskriver det. Och en GT i solnedgången.
