Magisk juldagsmorgon i mytomspunna Mandalay? Nja… Vi borde vara vid Inle Lake nu, men planet bestämde sig för att landa i Mandalay i stället. Någon som försovit sig i ett flygledartorn någonstans…. Att sitta instängd 4 timmar på en mörk flygplats (med flera försök att gå ombord på planet) utan att ens kunna köpa en Coca-Cola, är inte en drömjul kanske? Men vi kommer att minnas flygbiljetterna – handskrivna på karbonpapper med massor av stämplar!
Inga tomtar i sikte, men mysigt ändå. Julafton med pizza och hemgjord glass på “Black Bamboo” i Bagan. Och en tappad tand. Vem vet, tandfen kanske lyckas hitta hit i natt även om tomten inte gjorde det.
Det är ju snygga tempel i Bagan, särskilt på lite håll.
Mera tempel i Bagan. Denna gång i solnedgång – ett måste enligt alla förståsigpåare.
“Nu är jag trött på att templa” tillkännager Gustav efter att ha sett bara tre tempel av Bagans nästan 3000. Tur att det finns fotboll.
Efter en natt med råttbesök på rummet på ett smutsigt sunkhotell i hålan Monywa (hur vi hamnade vi där kan man ju alltid undra…) och en skumpig bussresa på en risig gammal buss kan allt bara bli bättre. Nu pustar vi ut och hänger vid poolen på ett trevligt hotell i Bagan och livet känns så oändligt mycket bättre än igår.
De som gjort flest när man dör vinner? I så fall ligger befolkningen i Thanboddhay (nära Monywa) bra till. De har nämligen byggt ett tempel med 500 000 (en halv miljon!) buddhafigurer. Ivar tyckte dock de allra flesta var för fjuttiga (bara ca 5 cm höga) – bättre med en stor staty som man satsat på i Tataung.
Många frågor uppstår när man besöker Bodhi Tataung, världens näst högsta staty som färdigställdes år 2008:
Varför byggde man den just här, mitt på en slätt långt från all civilisation? Varför ligger det en annan gigantisk buddha framför?
Kommer man till Nirvana om man klättrar upp till huvudet? Eller blir man åtminstone en bättre människa? I så fall, varför kan man inte klättra längre upp än hjärtat? Och varför är insidan fylld med groteska helvetesskildringar?
